Hösten 2015 deltog jag vid 2 tillfällen på en workshop anordnad av Jacqueline Hoàng Nguyễn, i samband med hennes Artist in Residence på Etnografiska museet genom EU- projektet SWICH.  Dess mål var ”att skapa dialog om medborgarskap och tillhörighet i samtida Europa” genom att konstnärer fick ta del av och reflektera över etnografiska museer och deras samlingar. I Jacquelines fall tog det form av en workshop med postkolonialt perspektiv, där hon utgick ifrån det digitaliserade bildarkivet och sökte efter

”vilka funktioner och meningar arkivet haft i historien men också vilka berättelser det kan bära i det samtida Sverige. Av särskilt intresse är frågor om representation av människor med utomeuropeisk bakgrund i bildmaterialet och om krocken mellan det institutionella och personliga berättelser i arkivet”.

 

Vid 2 olika tillfällen bjöds 6-8 deltagare in som hade en koppling till Europas tidigare kolonier för att visa och tala om sina familjebilder i relation till de som samlats i museets arkiv.  Under 3 timmar med fika hölls ett öppet samtal med reflektion som leddes av Jacqueline. Vi fick alla välja 1-2 privata bilder och 1 ur museets digitala samlingar att tala om i ca 10-15 min. Frågor och synpunkter gavs av alla för att analysera varför dessa bilder togs och hur de kom hit. Sen dokumenterades bildernas färd från ursprungslandet till Sverige fysiskt på en världskarta.

 

Alla deltagare hade olika bakgrund och vana vid postkolonial analys, men det tog inte mer än att en ur personalen började med sina bilder och berättelse för att få alla engagerade. Likt ett rundabordsamtal var allas bidrag likvärdiga och hela gruppen kom snabbt att med egna frågor och reflektioner direkt till varje berättare, vilket gav ett vidgat intersektionellt perspektiv som belyste gemensamma nämnare både strukturellt, men även förvånande personliga också.

 

Urvalet av bilder i museets samlingar visade tydligt snäva genusstrukturer, kärnfamiljens ideal, de koloniala intressen som styrde ländernas tillgänglighet. Men under samtalet gång märkte vi att våra personliga bilder och berättelser från olika delar av världen även visade på likartade konsekvenser av och strategier mot den koloniala historien inom våra familjer.

 

De korta personliga berättelserna gav givande samtal som belyste den koloniala konstruktionen och tankegodset i både museets arkiv som i våra familjealbum. Det första tillfället legitimerade deltagarens närvaro i museet som kunskapsbärande för dess samlingar, fokus hamnade på berättandet och delaktighet.

 

Vid det andra tillfället var vi något färre och alla med akademisk bakgrund. Nu förberedde man val av bild innan samt fick 3 frågor att tänka på med fokus på hur ens privata familjebilder kan kopplas till den koloniala strukturen. Vilket gjorde att samtalet inriktades mer på en kritisk analys av arkivet.

 

Resultatet av workshopen och hela vistelsen på Etnografiska museet dokumenterades i en blogg: http://www.varldskulturmuseerna.se/etnografiskamuseet/forskning-samlingar/samlingar/air-blog/

Azmara Nigusse
koordinator för nätverket Kulturarvet och den tvärvetenskapliga genusforskningen
Foto: Tony Sandin